Diese Seite gibt es auch auf deutsch


Avslutat projekt:

Dalfolk i Pommern


Innehåll

1. Sammanfattning 4. Värvningen i dalasocknarna (juni 05) 7. De byggde hus i Duchow .. (maj 01)
2. Bakgrund till projektet (1999) 5. Bielke-skildraren Ingvar Eriksson hos G-gruppen (mars 01) 8. Från Utanåker i Rättvik till Nerdin i Pommern? (juli 01)
3. Dalfolket i Amt Torgelow
(juni 05)
6. Dalfolket i Kohagen (april 01) 9. Och från Hisvåla i Leksand till Damerow på ön Usedom i Pommern .... (mars 02)

Sammanfattning

Projektet har sin utgångspunkt i boken "Nils Bielke (1644 - 1716) - firad i nådens dagar, fälld i onådens", utkommen år 2000, skriven av Ingvar Eriksson, läkare i Uppsala. I boken skildras adelsmannen och fältherren Nils Bielke, samtida med kungarna Karl XI och Karl XII. 1687 - 1698 var Bielke generalguvernör över den då svenska provinsen Pommern och samtidigt storgodsägare där. Många av gårdarna på hans domäner hade under det trettioåriga krigets härjningar blivit förstörda eller lämnats folktomma. Från 1690-talet lät Bielke värva familjer från socknar i Dalarna att komma till Pommern för att där bosätta sig.

Dessa uppgifter ur Erikssons bok har givit oss en hittills okänd bakgrund till de anteckningar, som har gjorts i husförhörs- och mantalslängder samt domböcker i flera dalasocknar om familjer och enskilda som främst under 1690-talet angivits resta till Pommern. De har också samband med under 1950-talet publicerade uppgifter av den tyske hembygdsforskaren Otto Bruchwitz om inflyttade svenskar, "Dalbauern", till olika byar i trakten av Pasewalk i Vorpommern.

På den gamla kartan till höger visas med röd text de platser i Pommern där det fanns jordagods som ägdes eller arrenderades av Nils Bielke. Det finns uppgifter om familjer från Dalarna som bosatt sig i en del byar som lydde under dessa gods.

Genom att klicka på kartan kan man se den i stark förstoring.

Projektet "Dalfolk i Pommern" syftar till att registrera namnen på de i dalasocknarnas längder nämnda pommernfararna och jämföra dessa med uppgifter ur tyska källor, samt om möjligt skildra de enskilda familjernas öden. De tyska källorna är dels ovannämnda material (Bruchwitz), dels kartmaterial med uppgifter om fastighetsägare (Die Schwedische Landesaufnahme; verksamhet ledd av svenska lantmätare), dels från tyska kyrkböcker registrerade uppgifter om vigslar (Schubert) och dels tyska församlingars egna kyrkböcker. Många intresserade dalaforskare har lämnat oss sina anteckningar från kyrkböcker, mantalslängder och domböcker. Kontakt har också upprättats med ett flertal tyska släkt- och ortsforskare.

Projektet Dalfolk i Pommern startades i oktober 2000 med Ingemar Goliath som projektledare och avslutades 2012.

Bakgrund till projektet

Boken: Nils Bielke (1644 - 1716): firad i nådens dagar, fälld i onådens
Författare: Ingvar Eriksson
Förlag: Atlantis
Sidantal: 425
Ca-pris: 363 kronor (inb)

År 1999 utkom en bok "Nils Bielke " av läkaren Ingvar Eriksson i Uppsala. Den boken skildrar utförligt livsödet 1644-1716 för denne adelsman och fältherre under Karl XIs och Karl XIIs regeringstid. Av skildringen framgår att Bielke under sin tid som generalguvernör och storgodsägare i Pommern värvade familjer från olika socknar i Dalarna till att resa till Pommern för att bosätta sig på gårdar, som p g a krigens härjningar blivit folktomma.

Dalfolket i Amt Torgelow

Det trettioåriga kriget lade stora delar av det nuvarande Tysklands bebyggda områden i ruiner. Befolkningen flydde undan kriget och därmed blev områdena mycket glest befolkade.I de dåtida byarna blev inte kvar tillräckligt med bofasta för att hålla den odlade marken i bruk, som därför mestadels kom att ligga för fäfot. År 1637 brändes slottet Torgelow i nuvarande Landkreis Uecker-Randow i Vorpommern, beläget ca 15 km S om "Das Grosse Haff" (innanhavet Stettiner Haff) helt ner. Även de närliggande byarna brändes.

Jämfört med antalet hushåll år 1625 fanns 1654 i t ex
Stolzenburg4 mot tidigare 25
Dargitz822
Jatznick527
Liepe227

Alla övriga byar "Wüste", d v s såsom öken, öde, obebodda. Först mot slutet av 1600-talet var de flesta gårdarna åter bebodda. Men liksom i de angränsande områdena Ueckermark och Mecklenburg, där de flesta boende också hade flytt undan kriget, var det ändå brist på bönder, arbetare och hantverkare.

I Westfaliska freden 1648 lades stora delar av Pommern under den svenska kronan. Drottning Kristina planerade att låta invånare i Finland och Livland flytta till Pommern och befolka bl a Torgelows ödelagda byar och övergivna odlingsmarker. I vilken omfattning hon kunde få dessa planer förverkligade är inte i detalj klarlagt - mer än vad som framgår här nedan.

I december 1650 lät drottning Kristina donera Amt Torgelow till generalfältmarskalken och greven Jacob de la Gardie, som tidigare tillhört hennes förmyndarregering. Efter de la Gardies död ärvdes Amt Torgelow av sonen Pontus de la Gardie. Omkring 1660 lät denne från släktens gods i Livland värva såväl livländare som finnar för att flytta till Torgelow; för uppodling och återuppbyggnad av de förstörda byarna. I maj 1687 köptes Amt Torgelow av Nils Bielke, den nyutnämnde svenske greven och generalguvernören för Svenska Pommern, genom Johan Stenbock, tillhörig släkten de la Gardie.

Bielke arrenderade också ön Wollin (mellan Stettiner Haff och Östersjön) och övertog godset Spyker på Rügen genom en ackordsuppgörelse med arvingarna till Carl Gustav von Wrangel, tidigare generalguvernör för Pommern. Sannolikt arrenderade eller förvärvade Bielke dessutom godsen Jasenitz (nuvarande Jasienica i Polen) och Stolpe (i nuvarande Amt Krien väster om Anklam). Kanske också Amt Pudagla på ön Usedom. Se nedan betr Kuhhagen, Duchow, Nerdin, Damerow.

Värvningen i dalasocknarna

Nils Bielke fortsatte i de la Gardies spår med försöken att få nya invånare i Torgelows ödegårdar. Men han vände sig till andra landskap i det svenska väldet - till Dalarna. Strax efter sitt bröllop 1670 med Eva Horn hade han påbörjat en stor ombyggnad av Salsta slott, två mil norr om Uppsala. Till detta bygge hade arbetskraft värvats vid marknaden i Hedemora. Ingvar Eriksson, författaren till boken om Nils Bielke, skriver om bygget i Salsta:

- - - -
Salsta var under de första åren av 1670-talet en jättelik byggarbetsplats. Det var ett myller av folk: dalkarlar, forbönder, torpare, mästare och gesäller, kvinnfolk och barn. - - - Dalkarlar ansvarade under flera år för all pålning och tillverkning av takspån. - - - Dessutom skrev Nils Bielke brev med förfrågan om arbetskraft till kyrkoherden i Mora, som kungjorde möjligheterna till arbete från predikstolen.
- - - -

Det verkar som om dalkarlarna (kompetens och arbetsförmåga?) gjort intryck på Bielke, eftersom han också 1688 skrev till kyrkoherden i Mora, Gabriel Holstenius (ur Ingvar Erikssons bok):

- - - -
Jag har beslutat att till Pommern anta tjugo familjer, som där kan bygga, bo och bruka landet. Jag skall ge dem nödtorftiga kreatur och hushållssaker. De skall få arbete att förtjäna sitt uppehälle, och jag skall befria dem för utlagor och tunga intill dess de själva kommer till någon förmögenhet. Jag bekostar själv deras resa till Pommern, men resan till Stockholm får de själva ordna. Jag skall också införskaffa hans K Majt:s tillstånd till denna boflyttning.
- - - -

Här finner du en sammanställning på de Dalasocknar med (hittills funna) noteringar i kyrkböcker (inkl personalieböcker), domböcker och mantalslängder om sockenbors resa till Pommern, vistelse där eller återkomst därifrån:

 DjuraLeksandRättvik (inkl "Boda kapell")
 FlodaMalungSvärdsjö
 GagnefNåsÅl
 Järna  

Bielke-skildraren Ingvar Eriksson hos G-gruppen

Den lilla arbetsgruppen, som utgjorde grundarna till Föreningen G-gruppen, hade i mitten på mars 2001 nöjet att på Genealogiska Föreningen (GF) få träffa Bielke-skildraren Ingvar Eriksson. Det blev ett givande samtal om bland annat forskarmödor bakom tillkomsten av boken "Nils Bielke" och om nya fynd, hämtade ur räkenskaper på Riksarkivet, av namn på familjer från Dalarna.

Helt nya var Ingvar Erikssons uppgifter om ett antal familjer från Ål (Åhl, Aal) socken i Leksand, som 1691 blev anvisade att bo i byn Duckow. Denna by tillhörde Amt Jasenitz, nu i Polen. Duckows polska namn har vi ännu inte funnit, men Jasenitz heter Jasienica på polska och ligger väster om Oder, strax norr om Szczecin/Stettin. Ål-familjerna var:

  1. Olof Jansson (Jonsson?) med hustrun Brita Olofsdotter och tre barn
  2. Olof Jönsson (Jonsson?) med hustrun Brita Hansdotter och tre barn
  3. Olof Ersson med hustru och fyra barn. "Men eftersom Olof Ersson är död, och änkan varken förstår sig på jordbruk eller orkar med sådant, har istället antagits:"
  4. Pehr Jönsson med hustru och fyra barn.

Dalfolket i Kohagen

Detta är en annan text som Ingvar Eriksson funnit i räkenskaperna för Amt Jasenitz (Jasienica på polska) omkring år 1690. Det finns ingen uppgift om vilken dalasocken som dessa familjer ursprungligen kom ifrån:

"Lars Michelsson vom Ückermündische Ambt, Grambin, mit Frau und 2 Kinder,
Jonas Ersson von Wohlgast allein mit ein Kind.
Anders Larsson von Wolgast allein mit ein Kind,
Anders Pehrsson von Wolgast mit Frau und ein Kind,
Matts Andersson zu Jasenitz mit Frau und 3 Kinder

haben auf gnädige Ordre der hohen Herres Hoffes Zulassung, sich eine Stelle zu bebäuen, genannt grossen Koohagen, ein halb viertel Weges vom Hoff, ausgesehen, welches Feldt Koohagen dieses Jhr mit Winter Roghen besäet ist, so ihnen von der hohen Herres Hoff zur Einrichtung übergelassen, auch berechnet für 6 Tunnen Aussath, dazu ihnen noch zu fernerer Forthelff von der gnädigen Herrs Hoff einen (?) Jedeweden (?) 1 Kuse und 1 Pferd wie auch monatlich 1 Schiffpund Brodkorn auf jeder Haushaltung, gegeben wie welches so lange bestehet bis sie ihr Wohnungen bebauet, benebst ein Freijahr, hernacher aber diesselben anfangen Handdienste zu berichten."

De orter som nämns inledningsvis, Grambin, Wolgast, Jasenitz, är sannolikt orter där familjerna steg i land och fick tillfälliga "Quartiere" i avvaktan på besked om permanent boplats. Troligen avser "Hoff" (Hof = gård på tyska) huvudbygnaden för Amt Jasenitz, som arrenderades av Nils Bielke. Det är nog han som är "der hohe Herr".

Duckow (eller Duchow), som familjerna från Ål flyttade till, är idag en stadsdel inne i Jasienica. Kyrkböckerna för Jasenitz ska enligt Stübs' "Wegweiser" finnas i Staatsarchiv Stettin/Szczecin.

De byggde hus i Duchow ......

Ur Ingvar Erikssons fynd i Riksarkivet visar vi här ännu en text från räkenskaper för Amt Jasenitz (även stavat Jasenitsch, på polska Jasienica). Ingen uppgift finns om varifrån i Dalarna dessa familjer kom:

Dahlbauern in Dorf Duckow und Ampte Jasenitz anno 1690.

Zu Herbstzeiten bleiben gebühret ihnen also annoch zu derer Einrichtung folgendes als 3 Pferde, 1 Sense, 3 Sawen (?), 1 breite Axe, 3 Paar Pade (?), 3 Stück Pflugeisen, 3 Stück eiserne Grapen.

Wenn sie nun im bauen begriffen sein werden dieselben nach Nothturff zu deren Unterhalt mit zufeisung (?) geholfen.
1) Olof Pehrson mit sein Weib Anna Matzdotter und 1 Kind, so ein Junge, auch seine Mutter, eine alte Frau.
2) Lars Jönsson mit sein Weib Margareta Olsdotter, 4 Mägtchens, auch 1 Junge, das älteste Mägtchen ist um 16 Jahren.
3) Erich Ersson mit seiner Frau Anna Jönsdotter und 2 Söhne, der älteste von 4 Jahr.

Till byn Duckow (Duchow) kom 1690 alltså åtminstone sju dalafamiljer (varav fyra från Ål). Enligt senare räkenskaper fanns under åren 1691 och 1692 endast två kvar. Återvände de andra fem till Dalarna? I vart fall höll man 1690 på att bygga hus. Timrade, givetvis, som hemma i Dalarna. Det finns uppgifter om att det fanns timmerhus kvar omkring 1900. Finns något fortfarande bevarat?


Ett besked från Ivo Asmus vid Greifswalds Universitetsbibliotek har klarlagt, att byn Duchow låg strax söder om det dåvarande Jasenitz och numera är en del av denna stad. På en karta anges en ort "Hagen" SV om Jasenitz, som kanske motsvarar det förut nämnda "Koohagen" eller "Kuhhagen", dit Ål-familjerna kom?

Enligt Per Carlsson börjar Åls husförhörslängder först 1712. I vigselboken för 1679 anges, att en Per Jönsson från Bäckebo gifter sig med Margitta Andersdotter från Helgås. De saknas senare i kyrkböckerna, men där finns luckor. Anteckningar saknas om att någon varit i Pommern och kommit tillbaka. Mellan 1679 och 1690 kan ju de fyra barnen ha fötts hemma i Ål.

Här är den ovan nämnda kartan som visar Duchow, Jasenitz och Hagen. Kartan har vi fått från Klaus-Dieter Kreplin (Charly), aktiv släktforskare i bl a Pommerscher Greif. Charly var 1999 G-gruppens forskningsgäst i Stockholm.

Från Utanåker i Rättvik till Nerdin i Pommern?


I Rättviks husförhörslängd för åren 1690 - 1699 finns efter den egentliga längden en förteckning med rubriken "Hushåll förreste till Pommern och annorstädes ifrån socknen skingrade". Där står bland annat:

Hans Danielsson i Uthanåker(född)(1)652
Kersten uxor (hustru) (1)651
Daniel filius (son) (1)678
Pehr filius (1)679

Byn Utanåker ligger i södra delen av nuvarande Rättviks kommun, mellan de större byarna Söderås och Västgärde.




I "Schwedische Matrikel von Vorpommern" (Familiennamen in Schwedisch Pommern 1692 bis 1698); Veröffentlichung von Franz Schubert, finner man under byn Nerdin inom Kreis Anklam:

Danielson, Hans Dalb. (= Dalbauer = bonde från Dalarna!) 1697

Utan att det (ännu) kan bevisas, är det ändå sannolikt att det är familjen Danielsson från Utanåker som vi funnit i den pommerska byn Nerdin, som i dagens tyska förbundsstat Mecklenburg-Vorpommern ingår i Amt Krien, strax väster om staden Anklam inom Landkreis Ostvorpommern.

Nerdin hade 1997 199 invånare. På Internet (Pommerngreif) lämnas bl a dessa uppgifter om byn:

Nach 1637 wurde Nerdin für mehr als 70 Jahre Besitz der schwedischen Krone.

Nach dem Nordischen Krieg (1700 - 1720) wurde Nerdin wieder preußisch und war bis 1811 ein Amtsdorf im königlichen preußischen Domänenamt Stolpe.

Och från Hisvåla i Leksand till Damerow på ön Usedom i Pommern ....


I kommunionlängden DII:1 1689-1695 för Leksands socken står under byn Salen:

Nils Perssontill Pommern
h:o Margita Larsdr     varit till Pommern, åter 1693

Salen är en del av den nuvarande byn Hisvåla i Leksands socken och ligger N om Rönnäs utmed vägen mellan Romma och Sågmyra.




I samma "Schwedische Matrikel von Vorpommern" som nämnts förut finner vi namnet Nils Person. Han anges år 1693 bo i Damerow, en utgård till slottet Pudagla på den stora ön Usedom vid Östersjön. De svenska lantmätarna från den s k Pommerska kommissionen hade i september 1693 hunnit till Usedom i sitt arbete att kartlägga och beskriva gods och byar i Pommern. På den karta som visar Damerow och den närliggande byn Koserow finns Nils Person angiven, och hans namn finns också med i "Uträknings- och beskrifningsbok öfver ön Usedom":






Karta över Usedom "Description öfwer Pudagla Fähoff Dammerow Som har uthij September Anno 1693 afmätts.

Detta Torp (?) afrijtat på Coserows Chartan som där beläget på dess ägor mot Sempin der det stora hafwet och Acterwater så nära en annan löpa att dess intervalum går intet öfwer 450 swenska alnar, hwilket torp (?) för 20 år sedan uprättat wara skall. Här håller Slotshåpmannen från Pudagla sitt fä winter och sommar öfwer, hafwandes här 2ne åbor Hans Porwis med No 1 och Nils Person en dalbo No 2 desse ha sitt uppehälle af öfwn nambde herre som hans egen tienare då de hans fä och gårdswerk skiöta."

Om du klickar på kartan får du en förstoring av Koserow-kartan.

Eftersom hustrun Margita Larsdotter samma år (1693) var återkommen till Salen i Leksand - ensam - så får tills vidare antas att Nils avlidit i Damerow under samma år eller ev tidigare. Kanske kan begravningsboken för Kirchspiel Koserow ge besked?


Uppdaterad 2012-08-03. Copyright © Ingemar Goliath.