Diese Seite gibt es auch auf deutsch


En aning från Danzig


av Hans Krüger och Jürgen Weigle

Innehåll:

   1.Kort historisk bakgrund    5.Faderskapsteori
   2.Ana eller aning?    6.Anor i flera generationer
   3.Teologi eller författarskap?    7.Om författarna
   4.Prästgärning och familjeliv    8.Källor


1. Kort historisk bakgrund

Vatten - egalt om det är sjöar, älvar eller hav - har sedan urminnes tider varit den bekvämaste transportleden för människan. Och i regel även säkrare bara man har lite sjövett. Denna axiom gäller även för Östersjön.

Redan Jordanes, historikern och biskopen i Kroton, berättar 560 e.K. hur goterna migrerade från Gotland för att befolka området kring Weichsels mynning.

Bild 1  Karta över ÖstersjönDrygt 1000 år efter goterna förstod driftiga köpmän i Lübeck den stora potentialen som fanns i handeln med grannländerna, grundade Hansan och med den en mängd städer runt Östersjön samt exporterade salt och plattyskan och importerade spannmål, timmer och pälsverk och annat som gick att sälja med god vinst. I rask takt blev efter Lübeck (1143) Visby, Danzig, Riga, Rostock, Elbing, Braunsberg och Königsberg Hansastäder. Och många fler med dem.

Av alla dessa städer hade Danzig ett särskilt bra läge. Hamnen låg väl skyddad vid floden Weichsel cirka 10 km inåt land. Samtidigt utgjorde floden en utmärkt led för transport av massgods såsom säd och timmer från Polen. Snart hade Danzig vuxit ikapp Lübeck i betydelse som handelscentrum. Från Sverige importerades bl.a. osmundjärn som bearbetades i hammarsmedjor och reexporterades till Sverige som stångjärn eller redskap. Som mest fanns det 40 hammarsmedjor i och kring Danzig. Man importerade salt sill för vidareförsäljning till inlandet. Man exporterade spannmål, både omald och som mjöl då flera länder saknade egen kvarnkapacitet. Mjölexporten var så lönsam att man år 1350 byggde "die große Mühle" vid Radaune som var dåtidens största industri i Europa och som drevs först av 12 och senare av 18 kvarnhjul. Byggnaden mäter 41 x 26 m i marknivå, hade sju plan på sammanlagt cirka 5.000 kvm och kan än idag beskådas fast nu hyser den ett inköpscentrum. År 1583 exporterades det från Danzig nästan 9.000 ton vete och drygt 50.000 ton råg till ett värde av 41 miljoner Reichsmark. I slutet av 1400-talet anlöptes hamnen årligen av mellan 500 och 700 fartyg. Danzig blomstrade. Men det skulle komma svåra tider.

Det började med att Sigismund i slutet av 1500-talet blev avsatt som kung av Sverige. Lübeck och Sverige hade visserligen redan tidigare kapat handelsfartyg från Danzig. Men dessa övergrepp hade dock alltid avlöpt utan större men för Danzig. När således amiralen Ivar Fleming 1534 kapat 14 kofferdister från Danzig svarade staden med att öljande år helt sonika kapa ett antal svenska fartyg inklusive självaste amiralen Fleming. Den svenske kungen var tvungen att återlämna det tidigare bytet om han ville ha sin amiral tillbaka.

I juni 1626 seglade Gustav II Adolf med 150 skepp och nästan 15.000 man krigsfolk mot Pillau som ligger i Ostpreussen. Ostpreussen var en polsk förläning till kurfursten av Brandenburg. Den svenska flottan möttes av en våldsam kanonad - med lösa skott. Kurfursten Georg Wilhelm var den svenske kungens svåger. Landstigningen gick lugnt till väga. Gustaf II Adolf intog staden som en vän. Därefter tågade den svenska hären mot Danzig. Under åren därefter utkämpades flera fältslag: Mewe, Hammerstein, Dirschau, ett land-sjöslag utanför Danzig, vid Osterode och slutligen vid Gurzno. 1629 slöts ett sexårigt stillestånd i Altmark. Elbing, Braunsberg, Pillau och Frische Nehrung tillföll Sverige under 6 år; Marienburg, Stuhm, Danziger Werder och Danziger Haupt tillföll Brandenburg. Danzig - som inte gett sig - förblev en fri stad. Men drabbades ändå hårt.

Som vanligt var kriget lukrativt för segraren. År 1634 utgjorde sjötullarna från Östersjöstäderna under svenskt välde hälften av de totala svenska statsinkomsterna på 1,6 miljoner Riksdaler. Av dessa 800.000 Rd kom inte mindre än 570.000 Rd från Danzig.

Och värre skulle det bli. 1657 rev den svenska hären vallarna vid Weichsel så att Danziger Werder översvämmades. 1709 härjade pesten, 1734 ryssarna och sachsarna i Danzigs omgivningar. I slutet av 1600-talet höjde den polska kronan sina tullar upp till över 70 procent av varuvärdet med förödande resultat för Danzigs handel. Svenskarna förädlade sitt järn själva och i Danmark, Holstein och Mecklenburg byggde man kvarnar och slutade importera mjöl.

Det är under dessa och de följande tiderna som de personer levde som denna berättelse handlar om.

2. Ana eller aning?

Följande redogörelse handlar om härkomsten av släkten Krüger. Berättaren är Stockholmare så även hans far och två senare generationer medan hans farfar var född i Norrköping. Berättarens farfars far var dock född i Danzig och det är om dennes möjliga ana och Danzig storyn handlar. Den möjliga anan hette Benjamin Ephraim Krüger. Han var diktare och präst och han föddes 1719. Var han en ana eller bara en aning? Vi har skapat ett nytt ord för en osäker ana.

Han döptes dagarna före jul 1719 och hade som far köpmannen Benjamin Krüger. Han fick alltså "ärva" Benjamin-namnet. Hans mor var Virginia Elisabeth Fahrenheit och hon var syster till fysikern och uppfinnaren Daniel Gabriel Fahrenheit. Virginias far var köpman så det var alltså två köpmannafamiljer som förenades. Vi kommer senare med en översikt av Fahrenheitsläkten.

Benjamin Ephraim gick i skola i Danzig. Det är oklart vilken skola han besökte. Den 18 april 1739 började han sina högre studier i Königsberg då han skrevs in på universitetet. Där bodde han hos sin morbror Ephraim Fahrenheit. Denne var född i Danzig men bodde och arbetade nu i Königsberg. Något oväntat fick Benjamin Ephraim veta att hans morbror för sitt arbete skulle flytta till Pillau. Benjamin Ephraim reste då tillbaka till Danzig och valde att istället studera där. Där fanns en läroanstalt i anslutning till kyrkan i Trinitatis församling som var mycket framstående. Den kallades gymnasium eller det Akademiska Gymnasiet och där bedrevs studierna på universitetsnivå. Han skrevs in där den 1 juni 1739 och studerade i 4 år.
Bild 2 Elevförteckning TrinitatisFörst något om Trinitatis. Trinitatis betyder Trefaldighet. Heliga Trefaldighets dag infaller alltid på 1:a söndagen efter pingst eller på 8:e söndagen efter påsk. I gamla kyrkböcker (t ex från Trinitatis i Danzig) hittar man ibland dateringar som Dominica XXI p. Trinitatis som betyder 21:a söndagen efter Heliga Trefaldighets dag eller 22:a söndagen efter pingst det året.

Kyrkan och klostret uppfördes år 1431 av Franciskanorden. Materialet tiggde munkarna ihop, arbetet utfördes av murare och timmermän utan betalning på fritiden: "Um Gottes Willen". Efter reformationen minskade antalet munkar drastiskt och år 1555 fanns endast tre kvar. Dessa överlämnade klostret och kyrkan till stadens senat under förutsättning att de tre munkarna fick bo kvar på stadens bekostnad och att byggnaderna ej fick användas till profana ändamål. År 1558 öppnades så högtidligt Danzigs enda akademiska gymnasium. Där skulle högre utbildning bedrivas fram till år 1813.
Bild 3 Planritning Trinitatis
Kyrkan består av tre skepp och ett kor samt kapellet Sankta Anna. Huvudkyrkan mäter 50 x 26 m, koret 26 x 12 m och kapellet 24 x 11 m. Själva klosterbyggnaden har yttermåtten 70 x 50 m. Den totala ytan för hela komplexet (kloster, kyrkor, innergård och örtagård) är nästan 1 ha.

Längst ner på planritningen finns en beskrivning hur byggnaderna användes:
Gymnasiet med anslutande kyrka
A. Kyrkan Sankt TrinitatisB. Koret av denna kyrka
C. Den himmelska kyrkan S:t AnnaD. Sakristian
E. PelargångF. Hörsal för anatomin
G. Senatens bibliotekH. Trappa till valvet
I. Hörsal för andra ringenK. Tredje ringen
L. Förrum till stora hörsalenM. Stora hörsalen
N. Gemensamma rum för elevernaO. Hörsal för första ringen
P. InnergårdQ. Örtagård för medicinska växter
R. Kyrkans S:t Anna förgård
I det här Akademiska Gymnasiet i Danzig studerade Benjamin Ephraim Krüger alltså i fyra år. Det finns en lista på inskrivning av elever i detta gymnasium och där framgår det att det under hela 1700-talet fanns 14 nyinskrivna elever med namnet Krüger. Några tillhörde förmodligen Benjamin Ephraims släkt. Efter studierna i det Akademiska Gymnasiet reste Benjamin Ephraim till Leipzig för fortsatta studier i teologi vid universitetet där.

3. Teologi eller författarskap?

Här studerade han teologi och hade ekonomisk hjälp i form av stipendier från sin hemstad Danzig. Men då hände det något oplanerat. Han träffade i Leipzig Professor Christoph Gottsched och dennes fru Louise Adelgunde Gottsched. Henne kände han från Danzigtiden, hon var född i Danzig, dotter till en polsk läkare, och var 6 år äldre än Benjamin. Professorn var född i Königsberg och var 19 år äldre. Han var den ledande författaren och kulturpersonen i Leipzig vid den här tiden inom litteratur och drama och hustrun var hans medarbetare. Professorn anses ha rensat bort enkla och dåliga folklustspel från teatern och infört franska dramer i stället. Louise var också författare och tillika översättare. Hon var mycket begåvad men framträdde inte som självständig kulturperson, det gick ju inte an på den tiden. Vår student umgicks i familjen och han fick där författarimpulser. Det ledde till att han skrev två dramatiska skådespel "Mohamet IV" (1744) och "Vitichab und Dankwart, die allemannischen Brüder" (1746). Det första av dem uppfördes på Professor Gottscheds teaterscen i Leipzig. De var inte av kyrklig art och hade alltså ingen anknytning till hans studier i teologi.

Detta skulle Benjamin Ephraim inte gjort. Alltså att skriva profana teaterstycken. Följande text är en avskrift av källmaterialet till en planerad bok: Del 2 av Altpreussisches Pfarrerbuch.

Anmerkung:

Krüger, Benjamin Ephraim.

Un. Kbg. 18. 4. 1739, da er dort bei dem Bruder seines Mutter Ephraim Fahrenheidt freie Unterkunft hatte. Da sein Onkel aber ein halbes Jahr später unter beruflicher Verbesserung nach Pillau zog, kehrte er nach Danzig zurück und besuchte dort zur Fortsetzung seiner Studien 4 Jahre das G.

Un. Leipzig 1743, wo er 3½ Jahre blieb und 1745 auf Verlangen des Bruders seines Vater Joh. Krüger an die Un. Wittenberg ging. Dort schloss er 1747 seine Studien ab und kehrte nach 5½ jähriger Abwesenheit nach Danzig zurück, 13. 6. 1749 tentiert, 1751 Katechet am Zuchthaus, 1754 Pf. in Pröbbernau, 10. 11. Antrittspredigt, 1761 Pf. u. Garnisonspr. in Weichselmünde, Amtsantritt 8.11. (Kb. Weichselmünde u. Prät.)



Här står det att Benjamin Ephraim skrevs in vid universitett i Königsberg 1739, att han bodde hos sin morbror vilken ett halvt år senare flyttade till Pillau, att Benjamin då återvände till Danzig och där läste 4 år vid gymnasiet; att han sedan 1743 skrevs in vid universitet i Leipzig, att farbrodern begärde att han skulle flytta till Wittenberg, att han 1747 efter avslutade studier återkom till Danzig, att han där avlägger sin slutexamen, att han 1751 blir "Katechet" vid tukthuset, 1754 präst i Pröbbernau, 1761 garnisonspräst i Weichselmünde.

Vi som berättar har diskuterat detta ingående. Med största säkerhet dog Benjamins far, köpmannen Benjamin, 1739 eller tidigare. 1739 skickar mamman honom till sin broder i Königsberg där Benjamin har fritt vivre. När denne flyttar till Pillau återvänder Benjamin Ephraim hem. Sedan får han ett stipendium av senaten för sina teologistudier i Leipzig. Med tanke på att det var svåra tider efter krig och härjningar, som det berättats om tidigare, kan man med fog utgå från två saker: pappan är död och familjen har det knapert samt familjen Krüger tillhör en välansedd, gammal patricierätt med goda kontakter "uppåt" vilket vi senare kommer att berätta om. Annars hade köpmännen som sitter i senaten inte beviljat ett stipendium för Benjamins studier.
Bild 4  Karta över PröbbernauNär Benjamin så börjar skriva skådespel blir senaten förgrymmad. Under våra sökningar hittade vi Löschins "Geschichte Danzigs" från 1823. Där står i band 2 på sida 190: "Vilka underliga stränga begrepp då gällde ser man vid exemplet med den talangfulle Krüger vilken man ville frånta alla stipendier när han studerade teologi i Leipzig eftersom han utkommit med ett sorgespel med titeln "Vitichab och Dankwart eller de allemaniska bröderna". Endast ursäkten att andra ombesörjt utgivningen utan hans vetande gjorde att han fick behålla stipendiet."

Det officiella skälet till att senaten drar in Benjamins stipendium är att han skrivit en tragedi och till att senaten återtar sitt beslut om indraget stipendium är att tragedin utgivits utan att Benjamin vetat om detta i förväg. Men varför måste han då flytta från Leipzig till Wittenberg? Tragedin blir ju inte oskriven genom att han flyttar. Den enda rimliga förklaringen till att farbrodern beordrar Benjamin Ephraim att flytta från Leipzig är att Benjamin Ephraim skall komma från det i senatens ögon föga sedesamma teaterfolket och dess dåliga inflytande. Och kanske även från en av familjen icke alls välsignad kärleksaffär.

4. Prästgärning och familjeliv

Bild 5 Kyrksalen i PröbbernauNåväl, efter avslutade studier kommer Benjamin hem, undervisar en tid fångarna i tukthuset i den kristna läran för att sedan bli präst i Pröbbernau som ligger långt borta vid "världens ände". Först sju år senare "befordras" han och blir präst i Weichselmünde. Det är senaten som tillsätter prästerna. Och även om de puritanska rådsherrarna tar Benjamin till nåder så får det väl vara någon måtta. Något prästämbete i någon av de sju större kyrkorna i staden finns inte för Benjamin.

Denna lilla vackra kyrksal finns ej mer, kyrkan förstördes under senaste kriget. Benjamin Ephraim gifte sig 1755 med Rosina. De fick 3 barn i Pröbbernau och här följer inskrifterna i dopboken.
Bild 6 Benjamin Gottfrieds dop
Vid närmare studium visade det sig att fadder nummer 1 till Benjamin Gottfried var ingen mindre än borgmästaren Christian Gabriel von Schröder som blev "Schöppe" (nämndeman) år 1736, rådsherre 1746 och borgmästare 1754.
Bild 7 Abraham Benjamins dop
Och att fadder nummer 1 för det andra barnet, Abraham Benjamin, var en Johann Ferber och det var inte mindre överraskande. Ferber-familjen tillhörde de mest ansedda patricierfamiljerna i Danzig. Så här skrev M Toeppen år 1894: "Det fanns i början av 1500-talet inte någon familj i Danzig som i fråga om rikedom och anseende kunde jämföra sig med familjerna Ferber och Feldstedt". Över tio Ferbers har genom tiderna varit borgmästare i Danzig. Johann Ferber blev 1735 nämndeman i senaten och 1756 rådsherre. Hade Ferber ett finger med i spelet när teologistuderanden fick sitt stipendium tillbaka?
Bild 8 Constantia Henrietta dop
Fadder nr 1 för dottern Constantia Henrietta var Doct. Med. Ephraim Krüger, en framstående läkare i Danzig som tillhörde Krügersläkten. Dessa bilder är kopior från en film hos mormonerna i Västerhaninge.

5. Faderskapsteori

Det finns tecken att denne Benjamin Ephraim varit far till den äldsta dokumenterade anan till Krügrarna i Stockholm: Carl Gottlieb Krüger, Musicus. Dessa tecken framläggs nu för läsarens bedömning.

Carl Gottlieb är berättarens farfars farfars far. Vi har funnit honom genom den traditionella metoden att först leta i de svenska kyrkböckerna, i vårt fall i Norrköping. Där fanns farfars fars födelsetid och att han var född i Danzig. Hans dopinskrift fanns i Katharinen Kirche i Danzig och därmed namnen på hans föräldrar. Det sista steget hjälpte EZA (Evangelisches Zentralarchiv) i Berlin till med som även gav namnet på hustrun och barnen. Att Carl Gottlieb var en "Musicus" angavs också av EZA.

En "Musicus", dvs en yrkesmusiker, kunde vara stadsanställd. Han hade då lön från staden och förpliktelser att delta i av staden ordnade festligheter eller vid högtider. Om han var anställd av staden och gav fortlöpande undervisning till elever så titulerades han ofta som "Meister".

Enligt EZA i Berlin så har Carl Gottlieb inte gift sig i Danzig. Därav följer att han hade flyttat in i Danzig som gift. Han var gift med Anna Elisabeth, född Schlüter. Denna inflyttning måste ha skett någon gång under tiden 1771 - 1776 för enligt Statsarkivet i Danzig så fanns han inte där enligt 1770 års invånarförteckning. Det finns inga uppgifter varifrån de kommit men de fanns i Danzig 1776 för i april det året döpte de deras första barn. De fick därefter ytterligare tre barn i rask följd fram till år 1783. De fyra barnen var alla födda i Trinitatis församling.
Bild 9 De fyras dop
Tiden gick och barnen växte upp. Det tredje barnet hette Daniel Hermann (berättarens ff ff) och han gifte sig 1803 med Anna Maria Vant och de fick tre barn. Dessa var alltså barnbarn till musikern. Det var två av dopen som var speciellt intressanta ur vår synpunkt.
Bild 10 Barnbarnens dop
Av dopuppgifterna för dessa två söner, Carl Ferdinand och Otto Wilhelm, framgår det att pappan var "Zettelträger vom Schauspielhause", dvs programförsäljare för teatern.

Men dopinskrifterna ger ytterligare upplysningar. Där står att Johann Bachmann, Stadsteaterns chef, hade varit dopvittne vid det ena dopet och att hans fru Charlotta hade varit det för det andra. Det förbryllade; de kunde ju inte vara dopvittnen så att säga på tjänstens vägnar. Dopvittne blir man ju av privata skäl. Men hur kunde det hänga ihop? Kunde det bero på att programförsäljarens far, musikern Carl Gottlieb, hade något med teatern att göra och att han kanske hade hjälpt sonen till det här jobbet som programförsäljare?

Dessa tankar ledde till nästa steg i sökandet. I en bok om teaterlivet i Preussen, främst i Königsberg och Danzig, fanns uppgiften att direktören Johann Bachmann varit stadsteaterns förste ledare efter invigningen år 1801. Han var inte bara teaterns chef utan också en mycket omtyckt skådespelare och bassångare. Han hade haft stor framgång i operaroller under den franska tiden då de franska officerarna hade begärt att det skulle ges operor. Det uppgavs att han såg mycket bra ut och att han rörde sig vackert på scenen, han hade blivit publikens favorit. Hans hustru Charlotta hade kommit från en känd teaterfamilj som hette Schuch. Båda hade tidigare tillhört ett sällskap som hade spelat omväxlande i Königsberg och Danzig. Detta ökade naturligtvis förvåningen över att dessa framstående personer hade varit dopvittnen för den unge och enkle programförsäljarens barn. Kunde det finnas något samband mellan teaterchefen och hans operasång och Carl Gottliebs musikaliska verksamhet? Fanns det i den där teaterboken någon koppling till namnet Krüger?

Det fanns det. I teaterboken nämns en viss Professor Gottsched och hans fru Louise Adelgunde som "hans lärda medhjälperska" och deras verksamhet i Leipzig och där nämns även diktaren Benjamin Ephraim Krüger som i Leipzig skrivit de två skådespelen vi just talat om. Han finns även omnämnd i uppslagsböcker som en skicklig diktare.

Kunde diktaren-prästen Benjamin Ephraim vara far till musikern Carl Gottlieb? Om så vore, borde Carl Gottlieb väl redan som ung hört talas om Benjamin Ephraims diktarskap i Leipzig. När Carl Gottlieb så kommer till Danzig ligger det nära till hands att han som yrkesmusiker söker kontakt med teatern. Det skulle kunna vara en förklaring till bekantskapen med teaterchefen och hans fru och att de som en följd därav senare blir dopvittnen för två av musikerns barnbarn.

För att kunna bedöma om det tidsmässigt var möjligt med faderskapet beräknades musikerns födelsetid. Han borde vara född cirka 1745. Det skulle alltså tidsmässigt vara möjligt eftersom diktaren-prästen var född 1719. Det som förstärkte tanken på ett eventuellt faderskap var att båda hade varit konstnärligt verksamma, den tilltänkta fadern som diktare och den tilltänkta sonen som musiker. Det kunde också tyda på gemensam konstnärlig begåvning. Det kunde således inte uteslutas att de kunde vara far och son.

Vid den beräknade födelsetiden för Carl Gottlieb var den teologie studerande Benjamin Ephraim ivrigt sysselsatt med att skriva skådespel och umgås i de kulturella kretsarna i Leipzig. Benjamin Ephraim kunde ha haft en "diktarkärlek" under tiden i Leipzig och musikern kunde vara född där. Om musikern var son till den blivande prästen hade modern säkert talat om för honom namnet på hans far. Då musikern kom till Danzig hade diktaren blivit präst i byn Pröbbernau och fått tre barn och det äldsta, fött 1755, var då omkring 20 år. Det fanns tecken som tydde på att prästen faktiskt var far till musikern.
Bild 11 Antavla BenjaminDe första tecknen fanns i dopinskrifterna för barnen till musikern och hans fru. Första barnet var en son som vid dopet i april 1776 fått namnet Benjamin. Detta var ett synnerligen traditionellt namn i prästens familj. Prästen hette så, hans far likaså, prästens äldste son hade det som första namn och hans andra son hade det som andra namn. Musikern ville därmed på ett tydligt sätt, verkar det, markera att hans son hörde till familjen.

Dessa är ganska tydliga tecken. Det verkar vara otroligt att en helt utomstående person skulle få för sig att så efterlikna prästens barn vid dopen.

Vi återvänder till dopen av musikerns fyra barn. Där finns litet märkliga tillskrifter i efterhand i dopboken för två av musikerns barn. Där står det att han var "ein Meister auf dem Langgarten" och vid hustruns namn står det "geb. Schlüter" dvs att hennes flicknamn var Schlüter.

Meister betyder bland annat magister, dvs lärare, och bör här tolkas att Carl Gottlieb var lärare vid skolan i Langgarten, en yttre stadsdel i Danzig, och att han, eftersom han var Musicus, undervisade där i musik.

Beträffande tillskriften av hustruns flicknamn Schlüter så är det ju så att det fanns en berömd bildhuggare och arkitekt som hette Andreas Schlüter, född i Danzig ca 1660, död i S. Petersburg 1714. Han gifte sig med Anna Elisabeth Spangenberg och de fick fem barn.

Det var tydligen angeläget för musikern att hävda sin status, dvs att han var anställd av staden som lärare vid Langgarten-skolan. Lärarna hade god och fast lön. Schlüternamnet var också fint. Musikern hade tydligen begärt dessa tillskrifter. De är skrivna av samma hand och på samma sätt, de har tillkommit efter att den ordinarie texten skrevs, sannolikt vid samma tillfälle. Det var inte vanligt att sådana tillskrifter gjordes så det måste ha varit angeläget för musikern. Vi vet inte anledningen till det, men det ligger nära till hands att tro att hans avsikt varit att därmed stärka möjligheterna för honom att bli accepterad som prästens son. Det är dessa tecken som tyder på att musikern kan ha varit son till prästen - eller att han i varje fall var övertygad om att så var fallet.
Bild 12 Antavla FahrenheitLåt oss återvända till prästen Benjamin igen. Som vi berättat tidigare hade han en morbror som hette Ephraim Fahrenheit. Den vidare forskningen beträffande modern ledde till denna antavla.

Familjen Fahrenheit lär härstamma från Hildesheim och kom via Rostock till Königsberg. Benjamins morfarsfar flyttade 1650 till Danzig. Både morfarsfar och morfar var köpmän. Daniel Fahrenheit och Concordia Schumann fick tio barn av vilka fem överlevde barndomen, två söner och tre döttrar. Daniel och Concordia dog samma dag i svampförgiftning. Daniel Gabriel skickades till Amsterdam för att utbildas till köpman. Han blev fysiker i stället. Han blev även medlem i Royal Society i London. Han dog 1736 fattig och utan barn. Men han fortlever i den där för oss ovanliga temperaturskalan Fahrenheit som än i dag används av hundratals miljoner människor i världen. Modern till Benjamin Ephraim gifter sig med Benjamin Krüger.

6. Anor i flera generationer

Tillbaka till Krügrarna. I boken "Der Sankt Marien Pfarrkirchen in Dantzig inwendige Abriss", utgiven 1999 av Ferber-Stiftung, redovisas för en handskrift från 1698 av Gregorius Frisch som sedan 1679 varit klockare i Sankt Marien. I denna bok finns följande faksimil av sida 35 i handskriften:
Bild 13 Handschrift Der Sankt Marienkirche in Danzig ...
"Urban Krüger Anno 1674". I en fotnot berättas att gravplatsen år 1674 delas mellan Urban Krügers änka och en son med samma namn.

I en bok av Dorothea Weichbrodt med titeln "Patrizier, Bürger, Einwohner der Freien und Hansestadt Danzig in Stamm- und Namenstafeln vom 14.-18. Jahrhundert" återfinner man flera släktgrenar Krüger.

Om man renskriver den grenen som berör oss får man denna bild:
Bild 14 Antavla Urban-kedjan
Den Krügerska gravplatsen i Mariakyrkan visar på att Krüger-familjen inte bara varit rik utan även väl ansedd och etablerad i Danzig ty annars hade Urban knappast kunnat köpa sig en gravplats där.

Diktar-prästen hade anor för minst fem generationer ända från cirka år 1575. Är det också anor till Krügersläkten i Stockholm? Det beror ju på om prästen verkligen var far till Carl Gottlieb, Musicus och "Meister auf Langgarten". Musikern var, enligt den framlagda teorin, ett s k "särkullbarn". Men han var en riktig ana till Krügergrenen i Stockholm! Eller skall man vända på det hela och säga att prästen Benjamin Ephraim måhända var en "särkullfar"? En sådan bör väl också kunna vara en ana?
Bild 15 De tre kedjorna från Urban I till Benjamin IV
Uppgiften om prästens far är dokumenterad likaså att dennes bror hette Johann. Det stämmer in på Johann Constantin. Därav följer att dessa två bröder var söner till Constantin Krüger döpt den 8 december 1664 vilken är en dokumenterad son till "Urban III". Männen med namnet Urban bildar en kedja, "Urbankedjan". De tre med namnet Constantin blir "Constantinkedjan" och de fyra med namnet Benjamin bildar "Benjaminkedjan".

Denna sammanhängande helhet tycks också framträda genom att prästen döpte sin dotter till Constantia Henrietta. Det ser ut som en hyllning till hans farfar Constantin. Han förbigick därmed, uppenbarligen, både sin mors och sin hustrus namn. Då musikern Carl Gottlieb sedan fick en dotter så döper han henne till Carolina Henrietta efter sin av oss förmodade halvsyster.

7. Om författarna

Hans KrügerHans Krüger, född i Stockholm 1920. Efter avslutade studier vid Frans Schartaus Handelsinstitut arbetat inom data- och it-branschen. Efter pensioneringen flitig släktforskare. Jürgen WeigleJürgen Weigle föddes 1930 i dåvarande Freie Stadt Danzig, flydde 1945 till Lübeck och emigrerade 1954 till Sverige. F. d. företagsledare, numera glad amatör inom släkt- och historieforskningen

8. Källor


Uppdaterad 2005-05-12. jurgen@weigle.org. Copyright © 2005 Hans Krüger och Jürgen Weigle.