Startsida Innehållsförteckning Kontaktsida

Bokanmälan:

Treibholz - Deutsche Flüchtlinge in Dänemark 1945- 1949

av Arne Gammelgaard

Utgiven av Blåvandshus Egnsmuseum 1993
ISBN 87-89834-07-0

Drivved flyter iland vid kusterna. Treibholz. Så landade under de första fem månaderna 1945 250 000 flyktingar från Ostpreussen, Danzig och Hinterpommern i danska hamnar. På flykt undan den sovjetryska armé som av Stalin utlovats en hämnd som inte skulle undanta någon tysk. En flykt över Östersjön där farorna bestod av ryskt flyg och ryska ubåtar som kostade 10.000-tals människor livet. Denna kvartsmiljon utblottade kvinnor, barn och äldre män fick leva några år i Danmark i instängdhet och ovisshet. En ovisshet som delades av de danska värdarna som fick lyda order från den allierade ockupationsmakten. En ovisshet som plågade de tyska gäster, som sökte upplysningar om sina försvunna släktingar, men som i likhet med dem som fanns i det ockuperade Tyskland inte fick skicka brev förrän i mitten av år 1946.

Om detta skeende - i stort sett okänt för svenskar - skriver dansken Arne Gammelgaard med stor förståelse för alla inblandade parter. Först Wehrmacht, sen flyktingarna, den danska regeringen och den danska befolkningen. Ingen hade önskat, ingen hade förutsett det som sedan hände.

Släktforskare runt Östersjön har skäl att tacka Arne Gammelgaard för hans böcker varav den första "Mennisker i malstrøm" från 1981 utgavs 1985 under titeln "Ungeladene Gäste". Böckerna är en dokumentation av ett skeende med många inblandade varav en del kom till Sverige. Liksom många andra med tyska anor så har dessa flyktingar tigit om sina upplevelser och barnen har inte vågat fråga. Men barnbarnen vill veta. Dessvärre är arkivläget inte det bästa och därför får man lita på skildringar av de inblandade.

I Treibholz finns en förteckning över alla läger
som i all hast upprättades våren 1945 med uppgifter om antalet gäster på respektive förläggning. Största lägret var Oksbøl norr om Esbjerg som snabbt växte fram till Danmarks tredje största stad med 35.000 innevånare. En stad bestående av baracker - ofta oisolerade - och tillfälliga byggnader liggande oskyddade från den fuktiga västvinden från Nordsjön. Varje läger organiserades efter demokratiska modeller och i Oksbøl skapades skolor, teater och idrottsanläggning. Walter Warndorf, teaterchef från Danzig och hans fru Eva Just kom redan i februari 1945 till Oksbøl och skapade där en livaktig teaterscen. Den inledande hopplösheten ersattes med en kollektiv energi för att skapa ett pengalöst samhälle som tillfredsställde behoven hos barnen, familjerna och gav framtidshopp. Alla visste nu att deras hembygd var förlorad för alltid.

Tre generationer på flykt
Helene Brock skrev dagbok under alla krigsåren i Heilsberg i det katolska Ermlandsområdet där hon bodde som 77-årig änka. Hon fortsatte med sina dagliga noteringar och tack vare denna dagbok vet vi idag hur livet tedde sig för Helens protestantiska släkt under åren 1944- 1955. Helene Brock var musikpedagog. Hennes son läraren Fritz Brock var gift med Erika. Erika bodde i Weichselmünde med sina sex barn och en mestadels frånvarande man. Farmor Helene flydde från Heilsberg till Weichselmünde den 21 januari då hon insåg att det var dags.

Snart visste också alla att Wilhelm Gustloff sänkts av en rysk ubåt med 9000 omkomna. Fortfarande hoppades man att Danzig skulle skonas. Den 6 mars väntade dock en båt. Familjen på åtta personer fick plats på skeppet Hektor som kom till København den 9 mars. I det mittjylländska militärlägret Grove-Gedhus fick familjen Brock sen trängas utan att ana att de skulle få stanna där i tre år.

Under sina lägerår träffade familjen Brock inga danskar bortsett från det fåtal som hade ärenden till lägret. Det kunde man konstatera när avresan söderut till sist ägde rum. Nu till ett nytt läger denna gång i Lager Bohldam i Uelzen, Niedersachsen och efter kort tid en ytterligare flytt till Nienburg/Weser sydsydost om Bremen och Verden.

1955 kunde äntligen den stora familjen lämna lägerlivet och flytta in en hyreslägenhet i Nienburg samtidigt som besked kom att familjefadern och läraren Fritz dött i ett fångläger i Tjeckoslovakien. 1957 dog svärmor Helene 89 år och Erika ärvde hennes dagbok. När Erika själv uppnått samma ålder renskrev hon svärmoderns dagbok och lade till egna summeringar och kommentarer. Det blev 240 utskrivna sidor. Erikas son Herbert, Staatsanwalt i Lüneburg, vårdar minnet av sin mor och sin farmor. Och han ansvarar nu för dagboken.

Tacksamma lägerfångar
De tyska lägerfångarna var oönskade av danskarna. Men man accepterade läget att fyra miljoner danskar skulle ta hand om en kvarts miljon tyskar. Och många danskar gjorde stora och goda insatser för sina oönskade gäster. Så även om det fanns skäl att också kritisera så har de tyska gästerna i efterhand uttryckt en stor tacksamhet för att de fick tillbringa några år i Danmark och slapp att omedelbart få skickas till svälten i ett sönderbombat Tyskland

Tyvärr saknas personregister i boken Treibholz - vi hoppas att någon gör detta i efterhand. I stället finns en bra litteraturlista.

Som släktforskare får vi nu medverka till att drivveds-flyktingarna från 1945 och deras ättlingar som idag bor i Sverige blir sökbara för kommande släktled. Om det ska lyckas förutsätts tysk och dansk forskarhjälp.

Copyright © Gustaf von Gertten 2007