Vägvisare för släktforskare på Estland

Estlands riksvapen har varit stadfäst sedan 1925, men förbjöds under sovjettiden mellan 1940 och 1990.

Lilla stadsvapnet för Estlands huvudstad Tallinn. Vapnet har sitt ursprung i den danska Dannebrogen, som enligt sägnen föll ner från himlen under en strid mellan danskar och ester år 1219.

Innehåll

1. Kort om Estland.

Estland är den nordligaste av de tre baltiska staterna och inrymmer norra delen av det tidigare Livland. Huvuddelen av befolkningen utgörs av ester. Sedan 1200-talet finns en estlandssvensk befolkning vid kustområdet i nordväst.

Från denna tid behärskades landet av tyskar genom Tyska Orden. Omkring år 1500 infördes livegenskap och den estniska landsortsbefolkningen tvingades göra dagsverken på godsen. Under slutet av 1500-talet och början av 1600-talet lyckades Sverige i olika krig mot Danmark, Ryssland och Polen erövra hela Estland. Svenskarna lättade något på de svåra förhållanden, som de estniska bönderna leve under. Man talar om "den gamla goda svensktiden", men om den var så god kan man tvivla på, då Sverige drev en hård kolonialpolitik gentemot Estland. Sveriges andra universitet grundades i Tartu (Dorpat) 1632, så något gjordes av svenskarna för landet.

Vid freden i Nystad 1721 förlorades Estland till Ryssland. Under den ryska tiden försämrades åter tillvaron för de estniska bönderna, som blev fullständigt livegna. År 1747 behärskade 324 adelsfamiljer 350 000 människor i livegenskap. Mot slutet av 1700-talet mildrades inflytandet av livegenskapen. Efter en lång kamp livegenskapen upphävd 1819.

Nationalistiska strömningar kom igång på 1860-talet med reformer inom utbildning och förvaltning, vilket ledde till ekonomiska framsteg för landet. Industrialiseringen startade, politiska partier bildades, det estniska språket förnyades och litteratur och teater på estniska producerades.

Efter första världskriget och den ryska revolutionen och efter långa förhandlingar utropades den oavhängiga republiken Estland den 24 februari 1918. Landet var fritt fram till den 6 augusti 1940, då Estland införlivades med Sovjetunionen.

Under sovjettiden förlorade Estland många medborgare genom att många förföljdes och mördades. Över 60 000 människor deporterades till Sibirien. Därför blev det så att många människor, som hade möjlighet därtill, flydde västerut till Europa, Amerika och Australien. Totalt flydde 70 000 människor, varav cirka 20 000 bosatte sig i Sverige. År 1991 blev Estland åter en oavhängig republik.

2. Hur börjar jag utforska mina estniska anor?

Släktforskning i Estland? Det kan väl inte vara möjligt. Ett land som genom århundraden har farit så illa av andras krig och skövlingar borde vara tömd på alla möjligheter att genomföra en meningsfull forskning. Detta visar sig snabbt vara helt fel. Goda makter har i stort sett bevarat det viktigaste källmaterialet och det har dessutom blivit relativt lättåtkomligt.
Hur gör jag då?
En bra början är som alltid att om möjligt intervjua den äldsta delen av släkten. För den framtida arkivforskningen är det naturligtvis bra att få fram namn, födelse-, döds- och vigseldatum/ort, bostadsort och härstamning på de personer som framkommer (glöm inte anteckna källans namn och datum).

Vidare bör man gå igenom familjedokument, brev, foton och äldre böcker på jakt efter ledtrådar. Bra är om man kan fastställa förfädernas bostadsort i form av åtminstone "godskommun" 1858 eller tidigare. Skälet till detta är att det estniska källmaterialet ser något annorlunda ut än det som den svenska släktforskaren är van vid.

I arkiven finns de vanliga födelse/dop-, död/begravnings- och vigselböckerna. Dessa är i allmänhet förda på tyska fram till ca 1890 därefter till 1918 på ryska och de är ordnade efter församling.

Mycket viktiga källor är själarevisionerna, personal- samt vackeböckerna, dvs. de statliga folkräkningarna, husförhörslängderna och jordeböckerna.

I kyrkoarkiven finns dessutom kommunions- och konfirmationslängder. Dessa är emellertid ofta svårarbetade och får snarare ses som komplement.

Vad bör jag göra om jag inte släktforskat tidigare?
En mycket stark rekommendation är att gå en studiecirkel i släktforskning i Sverige eftersom principerna för forskningen, dokumentationen av gjorda fynd, kritik syn på källuppgifter, hur man bär sig åt i arkivet etc. är lika vare sig man forskar i Sverige eller Estland. Efter att på detta sätt bekantat sig med det svenska materialet är det lättare att tillgodogöra sig det estniska arkivmaterialet.

En annan stark rekommendation är att gå med i en lokal släktforskarförening som är aktiv i den kommun där Du bor. Det ger Dig möjlighet att träffa personer med samma intresse som Du och ger Dig tillfälle att diskutera och få råd med generella problem i Din släktforskning.

Ett naturligt steg är att bli medlem i G-gruppen, den enda genealogiska föreningen som har specialiserat sig på gränslös släktforskning över och runt om Östersjön där man kan byta erfarenheter via Internet på ett flertal av Östersjöspråken.

När man kommit ordentligt igång med sin forskning i Estland kan man också överväga om man skall gå med i någon av avdelningarna i Estniska Genealogiska Föreningen, för att där få kontakt med den som forskar inom samma område.

3. Arkiven i Estland

Arkivstrukturen
År 1999 inrättades en statlig arkivmyndighet Rahvusarhiiv (Nationalarkivet) inom Rikskanseliet (Rikskansliet). Chefen för Rahvusarhiiv är Riksarkivarie. Rahvusarhiiv styrs av ett arkivråd vars ordförande är Rikssekreteraren.

Nu pågår ett arbete där man vill arbeta bort arkivnamnen Eesti Ajaloo Arhiiv och Riigarhiiv så att dessa bara blir olika adresser inom Rahvusarhiiv. Bibehåller dock ännu dessa begrepp här men bli inte förvånad om du inte finner dem vid sökning

Arkiven inom Rahvusarhiiv

• Eesti Ajaloo Arhiiv (Estniska Historiska Arkivet) i Tartu
• Riigiarhiiv (Estniska Riksarkivet) i Tallinn
• Filmarkivet, Tallinn
• 7 stycken länsarkiv

Man kan mycket grovt säga att arkivmaterial från tiden före 1918 finns på Historiska Arkivet i Tartu medan material från 1918 och framåt finns i Riksarkivet. Tallinn intar en särställning och på Tallinns Stadsarkiv finns materialet som rör Tallinn från år 1237 och framåt

Adresser och annan kontaktinformation till de olika arkiven får man bäst genom att länk sig vidare från Rahvusarhiiv (www.ra.ee).

• Eesti Ajaloo Arhiiv (Estniska Historiska Arkivet)
  J. Liivi 4,
  50409 Tartu
  telefon +372 738 7500
  fax +372 738 7510
  


• Riigiarhiiv (Estniska Riksarkivet)
  Maneezi 4
  15019 Tallinn
  telefon +372 693 8111
         +372 693 8000
  Fax +372 661 6230
  


• Tallinna Linnaarhiiv (Tallinns Stadsarkiv)
  Tolli tänav 6
  10133 Tallinn
  telefon:   +372 645 7401
  Fax:      +372 645 7400
  e-post: linnaarhiiv@tallinnlv.ee
  Hemsida: www.tallinn.ee/est/ametid/linnaarhiiv

Observera!
Mycket material från svensktiden i Estland finns på Svenska Riksarkivet i Marieberg och på Krigsarkivet.

4. Själarevisioner, Församlings- och Vackeböcker

Själarevisioner = Folkräkningar

Peter I beslutade i början av 1700-talet genomförandet av själarevisioner i Ryssland. Målsättningen med dessa var fiskal, dvs. att registrera antalet skattepliktiga individer.

År 1782 utvidgades själarevisionerna också till de Baltiska guvernementen Estland och Livland och femton år senare till Kurland. Den första räkningen, den så kallade fjärde allryska revisionen, genomfördes år 1782; 1785 den femte. IV och V revisionen är förda på för hand uppgjorda blanketter, i senare revisioner sker det på tryckta blanketter.

Själarevisioner finns för det estniska guvernementet (ung. norra nuvarande Estland) 1782, 1795, 1811 (endast män), 1816, 1833/34, 1850 och 1857/58 samt för det livländska guvernementet (ung. södra nuvarande Estland (och norra Lettland)) 1795, 1811, 1816, 1826, 1834, 1850 och 1858.

För godsen fördes listorna över invånarna bya- eller gårdsvis. Dessa godsförsamlingar (Gutsgemeinden) består av de före 1819 ofria bönderna på ett gods. Själarevisionerna upptar respektive års förhållande, dock anges även förhållandena vid den föregående räkningen. För personer (manliga), för vilka någon förändring från den tidigare till den nya själarevisionen inträffat såsom in- eller avflyttning eller dödsfall antecknades detta. Förändringar, som skedde mellan två räkningar, till exempel in- och avflyttning, födsel och dödsfall av en minderårig, noterades dock inte.

Listorna omfattar följande kolumner på vänstra uppslaget: gårdens nummer, dess nummer vid den tidigare revisionen (numren kunde ändras), namnen för de manliga personerna, deras ålder vid den tidigare räkningen, "bortfallna" (avlidna eller avflyttade), ålder vid denna räkning. Husbonden ("Wirth") står alltid först. Har han dött så anges den nye husbonden. På högra uppslaget finns kolumnerna för de kvinnliga personerna: gårdens nummer, namnen och åldern. Äkta makar skrevs in på samma rad i båda uppslagen. Sedan barnen, deras familjer, husbondens föräldrar, drängar och pigor.

Före den VII revisionen hade inte bönderna efternamn utan fördes med angivande av gårdsnamnet (t.ex. Matsi Jüri, eller Otsa Jaagu Mart, där Jaak är Marts far). Inom ett gods förs gårdarna per by, allra först personerna på godset. De adliga, rikets anställda, utlänningar, militärer och andra som inte utgjorde underlag för beskattningen finns inte med i revisionen. (I Livland registrerade man de adliga) Prästerskapet, som inte heller utgjorde underlag för beskattning, fördes dock in för folkräkningens skull. Personers ålder som anges, kan ibland vara upp till 5 år fel.

Själarevisionerna upprättades i tre exemplar, en till kronomyndigheten, en till sockendomstolen och en till godset.

För en mer fördjupad beskrivning se Själarevisionsavsnittet i SAAGA. Där finns också de hittills digitaliserade själarevisionerna.

Personalböcker = Husförhörslängder

Sedan 1700-talet förde pastorerna i de luthersk-evangeliska församlingarna så kallade personalböcker vilka i stort motsvarar de svenska husförhörslängderna; till en början oregelmässigt, från 1832 enligt då införd lag dock regelbundet. Dessa personalböcker omfattar alla invånare i en församling.

Personalböckerna indelas inom en församling efter godsen och för varje gods i alfabetisk ordning efter familjenamnen. För varje familj anges på vilken gård den bor, alla medlemmar i familjen, deras födelsedatum och -ort samt deras förhållande till husbonden. Beroende på hur noggrant personalböckerna fördes kan man även finna uppgifter över bröllopsdagen, dödsfall, kunskaper i kristendomsläran och läsning, närvaron vid nattvarden och avflyttning från församlingen.

Dessa personalböcker kan sträcka sig över längre tider och är ofta "kladdiga" och svåra att tyda.

Liknande "medlemslistor" fördes även i de ortodoxa församlingarna, dock på ryska, under beteckningen huvudböcker (Hauptbücher). Huvudböckernas struktur liknar den i ovannämnda personalböcker. Eftersom de ortodoxa församlingarna inte lydde under samma strikta lagar som de protestantiska är personuppgifterna understundom ofullständiga eller felaktiga.

Vackeböcker = Jordeböcker

De estniska vackeböckerna var förteckningar över böndernas dagsverken och avgifter till godsherrarna. Avgifterna kunde vara i natura, senare även i pengar.

De äldsta vackeböckerna som finns i Estniska Historiska Arkivet är från tidig svensktid i Estland, dvs. slutet av 1500-talet. Mera enhetligt utformade vackeböcker härrör från tiden för godsreduktionerna, i Estland 1686-1688 och i Livland 1688. Av dessa finns i Historiska Arkivet böcker från Harju, Järva och Lääne län i Estland. Från Livland finns endast böcker från ett tiotal gods.

Under 1700-talet genomfördes ett flertal revisioner och även här finns Harju, Järva och Lääne län på Historiska Arkivet.

I början av 1800-talet upprättades de sista vackeböckerna.

För en mer fördjupad beskrivning se Vackeboksavsnittet i SAAGA. Där finns också de hittills digitaliserade vackeböckerna.

5. Litteratur om släktforskning i Estland

Handledningar

• Författare: Must, Aadu
  Titel: Eestlaste perekonnaloo allikad.
  Ort/Förlag: Tartu 2000. ISBN 9985-9178-5-5
  Språk: Estniska.


• Författare: Vitkin, Voldemar
  Titel: Suguvõsa uurimine, praktiline käsiraamat.
  Ort/Förlag: Tallinn 2001. ISBN 9985-68-098-7.
  Språk: Estniska


• Författare: Maldonado, Sigrid
  Titel: Estonian Experience and Roots
  Ort/Förlag: Fort Wayne, Indiana, USA/AS WAS Publishing, 1996
  Språk: engelska

6. Den virtuella forskarsalen.

Estniska Nationalarkivet har skapat en hemsida kallad Den virtuella forskarsalen med adressen www.ra.ee/vau/. Obs! Det sista snedstrecket måste finnas med. Där finns på ett och samma ställe samlat information och länkar som är viktiga för släktforskaren. Sidan innehåller direktlänkar till SAAGA, AIS och andra söksystem och databaser till andra arkivs/institutioners söksystem och databaser.

Vår rekommendation är att Du alltid startar med att gå till Den virtuella forskarsalen och därifrån kopplar Dig till det system som förväntas ha svaret på Din problemställning.

7. Beskrivning av SAAGA och AIS

SAAGA och AIS är två mycket viktiga databassystem för forskning på källor som finns i estniska arkiv. Bägge systemen är tillgängliga på Internet och utvecklas och underhålls av det estniska Nationalarkivet. Du kopplar dig bäst till dessa genom Virtuella Forskarsalen.

Mormonkyrkan i Salt Lake City i USA har i många år haft ett system på Internet där man kunnat söka efter personer som förekommit i deras egen forskning samt söka efter filmnummer för att kunna beställa film av önskad kyrkbok till ett mormonskt släktforskningscentrum. Nu har de lagt upp ett pilotprojekt på Internet där man kan har direkt tillgång till sidorna i de kyrkböcker som finns upplagda. Även ett nytt sätt att söka personer finns.

På Rickul/Nuckö Hembygdsförenings hemsida finns en släktdatabas på alla de personer som bott i Nuckö socken från 1700 till 1944.

SAAGA – Digitaliserade arkivdokument på Internet

SAAGA började för år 2005 som ett system där digitaliserade kyrkböcker gjordes tillgängliga för läsning via Internet. Det blev mycket uppskattat av genealogerna som därmed inte behövde uppsöka arkiven för att läsa kyrkböcker.

Från och med början av 2008 så har SAAGA uppgift utökats, så att det nu är det system där allt digitaliserat material som Nationalarkivets olika arkiv gör tillgängligt finns.

• Kyrkböcker för lutherska och ortodoxa församlingar i Estland
• Sju folkräkningar mellan 1782 och 1858
• Vackeböcker för vissa gods
• Bilder på adelsvapen som finns på Historiska Arkivet
• Ett urval av dokument från 1700-talet som finns i det Historiska arkivet.

Allt eftersom fler bestånd digitaliseras så görs de tillgängliga i SAAGA.

Direktadressen till SAAGA är www.ra.ee/saaga.

Systemets dokumentation är på engelska och estniska. Man ställer om till engelska genom att klicka på ENG upptill höger på SAAGAs hemsida.

Första gången Du använder SAAGA måste Du registrera Dig, där Du bland annat skall ange det användarnamn Du kommer att använda, när Du loggar in Dig. Lösenordet (skall vara 6 - 10 tecken varav åtminstone en måste vara en siffra och en vara stor bokstav). Övriga fält borde vara lätta att förstå.

Kyrkböcker för Estland i SAAGA

Kyrkböckerna för både de lutherska och ortodoxa församlingarna finns nu inlagda i SAAGA. Man klickar på ’Kirikuraamatud’ / ’Church records’ och stegar sig sedan steg för steg framåt mot den församling och kyrkbok man vill läsa.
Kyrkböckerna för de lutherska församlingarna i Estland är ofta skrivna på tyska men även både estniska och ryska förekommer. Ryska speciellt mycket under förryskningsperioden 1890 – 1917.
Kyrkböckerna för de ortodoxa församlingarna är förda på ryska, dock har prästen ofta även skrivit in personens namn med latinska bokstäver.

Namnregister till vissa Församlingsböcker (est. Personaalraamat)

Den Estniska Genealogiska Föreningen (EGeS) har varit det Estniska Historiska Arkivet behjälpligt med att åstadkomma ett datorsökbart namnregister för ett antal Församlingsböcker (Personaalraamatud).

I detta namnregister finns registrerat i vilken bok, på vilken sida ett visst namn förekommer. Det finns en direkt länk från namnregistret till SAAGA, så att man bara behöver klicka på den församlingsbok man vill titta på. Då öppnas direkt den boken i Saaga (om man inte innan dess är inloggad i Saaga, så blir man avkrävd en inloggning), och det är bara att ta sig fram till angivna sidor. Om man råkar ut för att det saknas länk till Saaga för en församlingsbok, så betyder det att den församlingsboken inte finns i Saaga, mest troligt på grund av att den inte uppfyller åldersgränsen för publicering i Saaga. Församlingsboken finns då troligen i Siseministeeriums / Inrikesministeriets arkiv.

Namnregistrets adress är www.ra.ee/dgs/addon/nimreg. Där fyller man i det efternamn man söker och trycker på ’Otsi/Search’. Som resultat får man en lista med Församlingsböcker från olika församlingar som innehåller det sökta efternamnet. Det står också på vilken sida i resp. dokument som namnet finns. Om det finns namn med näraliggande stavning till det sökta i registret så anges det längst ner. Klicka på en sådan och man får en sökning på det namnet.

AIS - Beståndsförteckningar på Internet

De i Estniska Nationalarkivet ingående arkiven arbetar med att göra innehållet i sina detaljerade beståndsförteckningar sökbara. Den textsträng som man skriver in för sökning jämförs med detaljradernas text och resulterar i en lista där match finns. Sedan kan man klicka på en listrad och få detaljer på vilket arkiv denna arkivalie finns och den informationen som behövs för att, då man besöker arkivet i fråga, kunna få den framtagen. Själva arkivalien finns alltså inte tillgänglig i AIS.

Adressen till AIS (Arkivens Informations System) är ais.ra.ee.

Som första fråga på AIS kan man till exempel som sökbegrepp skriva in efternamnet på den person man söker information om. Då får man förhoppningsvis upp en lista med arkivalierubriker där efternamnet ingår. Om det är många så finns en list för sidbläddring längst ner på sidan. Genom att klicka på någon rubrik får man fler detaljer om arkivalien.

Det finns två klickbara knappar med text på:
Tagasi nimekirja = Tillbaks till listan
Uus otsing = Ny sökning

8. Nyttiga hemsidor

Namngivning (estn: Nimede panemine)

Runt 1830 fick alla familjer i Estland ett efternamn. Det var godsägaren som skulle se till att så skedde. Professor Aadu Must i Tartu har gjort en databas på dessa namn och i vilken socken eller vilka socknar de gavs.

Namnändring (estn: Nimede eestistamine)

Under 1930-talet ändrade många familjer sina efternamn till mer estnisk-klingande. Dessa namnändringar finns upplagd i en namnbytesdatabas.

9. Ordlistor.

För att kunna ta del av och förstå alla dokument, som man behöver i sin forskning, måste man normalt ha tillgång till ordböcker. När det gäller estnisk forskning behöver man inte bara ha tillgång till en estnisk ordbok men även en balttysk, då många dokument är skrivna på det tyska språk, som utvecklats i Balticum. Dessa typer av ordlistor är inte tillgängliga för alla.

• Från balttyska till estniska och svenska
• Från estniska till balttyska och svenska
• Från svenska till balttyska och estniska

10. Andra viktiga databaser.

Mormonkyrkans genealogiska söksystem på Internet

Adressen till Mormonkyrkan är www.familysearch.org.

Utöver det söksystemsom funnits i Mormonkyrkans system sedan länge, finns där nu länk till ett pilotprojekt som de arbetar med och där de första resultaten har gjorts tillgängliga för oss användare.

Den innehåller två nyheter:
Bättre sätt att söka efter person i deras databas.
De digitaliserade kyrkböckerna är tillgängliga direkt för läsning. Där finns när detta skrivs kyrkböckerna för ett antal lutherska församlingar i Tsarryssland inkl bland annat S:t Petersburgs olika församlingar. En av dessa är den estniska församlingen i S:t Petersburg – St Johannis eller på estniska Jaani kogudus.

När man från hemsidan tagit sig till pilotprojektets hemsida så klickar man på kartan på Tsarryssland och kan då med med vidareklickningar ta sig fram till den kyrkbok man önskar läsa. Genom att klicka på boken så får man reda på hur många bilder det finns till den och kan öppna boken.

Estlandssvenskarnas kulturförenings (SOV) släktdatabas

En historisk databas för alla estlandssvenskar inklusive Revals svenska församling och de tidigare svenskspråkiga områdena på Dagö. Databasen som fått namnet ”Våra Anor” är med sin geografiska täckning och sitt innehåll en helt unik dokumentation av det estlandssvenska kulturområdet. Datainnehållet som orts- och personnamn visas i sina estlandssvenska namnformer.

Systemet vars innehåll ständigt växer är strukturerat som ett modernt släktträd och innehåller redan idag upp mot 55 000 individer och över 5 000 foton. Information finns om deporterade, mobiliserade, rymlingar under 1800-talet, flykten till Sverige, gravar, bomärken, kartfunktioner och mycket mer. Databasen nås på Estlandssvenskarnas kulturförening – Svenska Odlingens Vänner (SOV).

Släktdatabas för Nuckö socken i Estland

I nästan 20 år har estlandssvensken och G-gruppsmedlemmen Göte Brunberg arbetat med att lägga upp en databas över dem som har bott i Nuckö socken (både svenskar och ester) från cirka år 1700 fram till 1944. Socknen omfattade i stort sett samma område som nuvarande Noarootsi kommun. Databasen innehåller över 25 000 personer med uppgifter om personerna själva - när de föddes och dog, var de föddes och var de bodde - och deras familjeförhållanden - föräldrar, make/maka/makar och barn.

Databasen är upplagd på Rickul/Nuckö Hembygdsförenings webbplats, så att alla som har anor från Rickul/Nucköområdet och har intresse av att forska i sin släkt kan hämta uppgifter från den. Klicka på knappen "Släktdatabas" så kommer du till databasens startmeny. Ladda gärna ner anvisningen för hur man söker i databasen innan du börjar.

Copyright © Peeter Grünberg och G-gruppen