Vägvisare för släktforskare på Lettland

Lettlands riksvapen har varit stadfäst sedan 1925, men förbjöds under sovjettiden mellan 1940 och 1990

Stadsvapnet för Lettlands huvudstad Riga. Staden är en av de äldsta Hansestäderna

Innehåll

1. Kort om Lettland.

Lettland är den mellersta av de tre baltiska staterna och inrymmer södra delen av det tidigare Livland och Kurland. Lettland har existerat som oavhängig republik sedan 1920 med undantag av sovjettiden 1940 - 1991. Huvuddelen av befolkningen utgörs av letter (60 %). Den näst största befolkningsgruppen är ryssarna (28 %). Landet är indelat i rajoni, som visas om du klickar på kartan till höger. Rajons har nog sin närmaste motsvarighet i tyska "Kreis" som utgjorde förebild.

Fram till 1200-talet upptogs större delen av Lettlands nuvarande område av baltiska småriken. Undantag var Rigabuktens östra kust och nordligaste Kurland där det med esterna besläktade folket liverna var bosatta. Därav också namnet Livland.

Någon gemensam benämning letter förekom inte då utan de var kurer, semgaller, seler och letgaller. Ur den senare befolkningen har så småningom namnet för de med tiden mer sammansmälta invånarna uppstått.

Under en nästan sekellång kamp erövrades hela området av Tyska Orden. Undan för undan tvingades befolkningen till en allt större underkastelse gentemot ordensriddarna/godsherrarna och under 1500-talet blev landsortsbefolkningen livegna.

Efter ett ryskt angrepp in i den Livländska konfederationen (bestående av små ordensstater och biskopsdömen) under 1550-talet upplöstes den år 1561. Litauen hade kommit till hjälp och drivit ut ryssarna. I gengäld hade den ockuperat hela landet. Några år senare ingick Litauen i realunion med Polen. Det som skedde nu var att Kurland blev ett hertigdöme under Polen-Litauen och den övriga delen av Lettland inkorporerades i realunionen.

Svenskarna erövrade Livland under det 30-åriga kriget. När vapenstilleståndet i Altmark slöts år 1629 behöll Sverige det nuvarande landskapet Vidzeme, dvs den södra delen av vad som därefter definierades som Livland. Det östligaste landskapet Latgale (Letgallen) förblev under Polen. I mer än 150 år blev de tre landskapen Kurzeme (Kurland), Vidzeme (Livland) och Latgale åtskilda från varandra.

Sverige förlorade Livland till Ryssland vid freden i Nystad år1721. Bondebefolkningen som under den svenska tiden upplevt vissa lättnader i livegenskapen fick nu åter försämrade livsvillkor. I slutet av 1700-talet kom Polens delning som tillförde Ryssland även Kurland och Letgallen.

Det fördes kamp mot livegenskapen på olika nivåer och slutligen, mycket tack vare tsar Alexander I inställning, upphävdes den år 1819.

Nationalistiska strömningar kom igång i mitten av 1800-talet med reformer inom utbildning och förvaltning, som ledde till ekonomiska framsteg. Industrialiseringen kom, politiska partier bildades, det lettiska språket blommade upp i press, teater och litteratur.

Under det första världskriget låg den tysk-ryska fronten hela tiden någonstans i Lettland, med förstörelse och flyktingström österut som följd. Men en vecka efter det att stilleståndsavtalet i kriget undertecknats utropades den oavhängiga republiken Lettland den 18 november 1918.

Lettlands krig upphörde dock först i början av 1920 när fredsavtal med Sovjetryssland undertecknades.

Den 17 juni 1940 ockuperades landet åter av Sovjetunionen. Under Sovjettiden förlorade Lettland många medborgare som mördades eller deporterades till Sibirien. Därför var det många, bortemot 150000 som senare flydde västerut till Europa, Amerika och Australien. Cirka 5000 letter kom till Sverige i slutet av det andra världskriget.

I augusti 1991 blev Lettland åter en republik.

2. Hur börjar jag utforska mina lettiska anor?

En bra början är som alltid att om möjligt intervjua den äldsta delen av släkten. För den framtida arkivforskningen är det naturligtvis bra att få fram namn, födelse-, döds- och vigseldatum/ort, bostadsort och härstamning på de personer som framkommer (glöm inte anteckna källans namn och datum).

Vidare bör man gå igenom familjedokument, brev, foton och äldre böcker på jakt efter ledtrådar. Bra är om man kan fastställa förfädernas bostadsort i form av åtminstone "godskommun" 1858 eller tidigare. Skälet till detta är att det lettiska källmaterialet ser något annorlunda ut än det som den svenska släktforskaren är van vid.

Visst finns kyrkoarkiven med de vanliga födelse/dop-, död/begravnings- och vigselböckerna. Dessa är i allmänhet förda på tyska fram till ca 1890 därefter till 1918 på ryska och de är ordnade efter församling. Däremot finns inte husförhörslängder. Den källa som i viss mån ersätter dessa ligger utanför den kyrkliga administrationen och kallas själarevisioner startade 1782. Dessa är förteckningar godsvis och inom varje gods by- och gårdsvis över invånarna. Förteckningarna grundar sig på förhållandena ett visst år men anger också förhållandena vid förra revisionen. För de människor (män) som lämnat eller kommit till godset anges i allmänhet vart de skickats eller varifrån de införts. Även dödsfall under mellantiden anges, däremot finns inga noteringar om personer som både flyttat in och ut under tiden mellan två revisioner.

Själarevisioner finns för det livländska guvermentet (ung. södra nuvarande Estland och norra Lettland) 1795, 1811, 1816, 1826, 1834, 1850 och 1858.

Dessa ovan angivna källor är således den lettiska forskarens främsta. I kyrkoarkiven kan förstås finnas andra källor som kommunionslängder, konfirmationslängder och olika typer av namnlistor och register. Dessa är emellertid ofta mera svårarbetade och får mera ses som komplement.

Vad bör jag göra om jag inte släktforskat tidigare?
En mycket stark rekommendation är att gå en studiecirkel i släktforskning i Sverige eftersom principerna för forskningen, dokumentationen av gjorda fynd, kritik syn på källuppgifter, hur man bär sig åt i arkivet etc. är lika vare sig man forskar i Sverige eller Lettland. Efter att på detta sätt bekantat sig med det svenska materialet är det lättare att tillgodogöra sig det lettiska arkivmaterialet.

En annan stark rekommendation är att gå med i en lokal släktforskarförening som är aktiv i den kommun där Du bor. Det ger Dig möjlighet att träffa personer med samma intresse som Du och ger Dig tillfälle att diskutera och få råd med generella problem i Din släktforskning.

Ett naturligt steg är också att bli medlem i G-gruppen.

3. Arkiven i Lettland

Det finns en hemsida för det statliga arkivsystemet i Lettland, vilken dock endast är tillgänglig på lettiska. Sidan skulle ha översatts till engelska för flera år sedan, men så har ännu inte skett. Vi kan därför inte lämna någon beskrivning av innehållet.

Mycket material från svensktiden i lettländska Livland finns på Riksarkivet i Stockholm och på Krigsarkivet i Stockholm.

4. Själarevisioner

Genomförandet av själarevisioner i Ryssland startades av Peter I i början av 1700-talet. Målsättningen med dessa är fiskal, dvs. fastställa antalet skattepliktiga skatteindivider. Från och med 1782 infördes de även i Livland och Kurland.

De innehåller följande kolumner på vänstra sidan i uppslaget: gårdens nummer, numret i förra revisionen, namnet på manlig person, hans ålder vid förra revisionen, bortfallen (död eller avflyttad samt årtal), ålder vid denna revision. Det är husbonden "Wirth" som alltid står först. Har han dött i tidsintervallet framgår det vem som är nuvarande husbonde. Släktskapet rättar sig också i första hand efter husbonden. På den högra sidan finns på samma sätt kolumner för kvinnliga personer: gårdens nummer, kvinnliga personens namn och ålder. Man och hustru förs på samma höjd i uppslaget, efter dem kommer barnen, deras familjer, gårdshuvudmannens föräldrar, drängar och pigor. Före 1826 års revision i Livland och 1834 års i Kurland hade inte bönderna efternamn utan fördes med angivande av gårdsnamnet (t.ex. Viski Kaspars eller Ezerniek Jurre Peters, där Jurre är Peters far. Då listorna ofta fördes av personer med dåliga kunskaper i lettiska blev namnens ändelser inte korrekta). Inom ett gods förs gårdarna per by, allra först personerna på godset. De adliga, rikets anställda, utlänningar, militärer och andra som inte utgjorde underlag för beskattningen finns inte med i revisionen. (I Livland registrerade man de adliga) Prästerskapet, som inte heller utgjorde underlag för beskattning, fördes dock in för folkräkningens skull. Personers ålder som anges, kan ibland vara upp till 5 år fel.

Beträffande själarevisionen, församlings- och vackeböcker hänvisas även till vår vägvisare om Estland, kapitel 4.

5. Nyttiga hemsidor

Lettlands Nationalbibliotek
Innehållsförteckning i det elektroniska biblioteket finns på lettiska och engelska.
Det elektroniska biblioteket omfattar äldre tidningar i huvudsak på lettiska men även tysk-, rysk- och litauiskspråkiga finns.
Vidare finns där gamla kartor, äldre vykort och ett porträttgalleri.

Adel – Gods
För den som forskar på den balt-tyska adeln finns en intressant hemsida: Baltishe Ritterschaften.
Det finns också en sida, som ger en god presentation av lettiska slott.
Beträffande den baltiska adeln hänvisas även till vår vägvisare om Estland, kapitel 8 samt till framlidne professor Christoffer Tolls föredrag under "Dokumentation" på vår hemsida.

Övrigt
Det finns en sida med översättning av ortsnamn mellan lettiska och tyska.

Länkar till texter som innehåller beskrivning av Lettland, dess etniska befolkning, förteckning över präster, läkare, ledande personer, familjer m.m, i huvudsak från mitten av 1800-talet till andra världskrigets början finns på hemsidan - Roots-Saknes. Det övergripande språket är engelska men en hel del av innehållet är på tyska och lettiska. En annan, engelskspråkig, sajt är Latvia Genealogy Forum.

Tyska släktforskarsidor
Några år efter andra världskrigets slut när det nya demokratiska Tyskland skulle byggas upp och alla fördrivna finna sig tillrätta i den västliga delen av riket skapades Landsmannschaften, organisationer som tillvaratog historiska och kulturella intressen från de förlorade landsdelarna. Sålunda tillkom t ex Pommersche Landsmannschaften med Schlweswig-Holstein som fadder och Baltische Landsmannschaften med Hessen som fadder. Men samtidigt fick andra institutioner ta på sig ett forskningsansvar. Bland dessa finns Herder-Instiut i Marburg som skapades 1950 som en central institution för för Ostmittelleuropaforschung, till exempel forskning på Estland, Lettland, Litauen, Polen och Tjeckoslovakien.
Herder-Instiut har stor bokutgivning och står för en omfattande hjälp åt en släkthistorisk forskare. Alla som forskar på östeuropa har således anledning att dra nytta av Herderinstitutet.

Många tyskar forskar på Lettland och därför finns det bästa materialet hos två tyska föreningar. Den ena är Arbeitsgemeinschaft ostdeutscher Familienforscher AGoFF; den andra föreningen är Deutsch Baltische Genealogische Gesellschaft med säte i Darmstadt, Hessen.

Forskare på Kurland och Libau
Herbert Becker, Berlin-Wilmersdorf, är en historiker och genealog, som koncentrerar sin forskning på Kurland och Libau (Likepaja).

6. Ordlistor.

För att kunna ta del av och förstå alla dokument, som man behöver i sin forskning, måste man normalt ha tillgång till ordböcker. När det gäller lettisk forskning behöver man inte bara ha tillgång till en lettisk ordbok utan även en balttysk, då många dokument är skrivna på det tyska språk, som utvecklats i Balticum. Dessa typer av ordlistor är inte tillgängliga för alla.

Läs mer om detta på Medlemssidorna, där du har möjlighet att få översättningar av genealogiska ord mellan lettiska, balttyska och svenska

7. Söksystemet "Raduraksti"

Med det estniska söksystemet SAAGA som förebild har Lettlands Historiska Arkiv nu arbetat fram internetsajten Raduraksti. Historiskt har ju församlingsböcker och annan personrelaterad dokumentation i Estland och Lettland utvecklats samtidigt och på samma sätt. Liksom SAAGA är Raduraksti kostnadsfritt tillgängliga på nätet.

Det finns hittills 5,8 miljoner bilder utlagda. Projektet fortsätter med fotografering av fler dokument.

Den virtuella läsesalen omfattar tiden fram till 1905 och församlingsböcker för:
  Evangeliskt Lutherska församlingar
  Romerskt Katolska församlingar
  Rysk Ortodoxa församlingar
  Judiska församlingars metriska böcker
  Kyrkoförvaltningars dokument

De digitaliserade dokumenten skall innehålla:

Register över födda och döpta
  Barnets namn och familjenamn, födelsedatum och plats
  Föräldrarnas namn och familjenamn, konfession, socialställning eller yrke
  Om barnet är fött inom eller utom äktenskapet
  Faddrar
  Dopförrättarens namn och var dopet ägde rum

Register över konfirmander (Endast i Lutherska församlingar)
För- och efternamn, födelseort och tid, föräldrarnas namn, social status och yrke, notiser om den konfirmerades religionskunskap.

Register över förlovade, lysta och vigda (i vissa församlingar och tider)
Information om tid, plats, brudparet och deras föräldrar.

Kronologiskt register över vigda (endast i Lutherska församlingar)

Register över avlidna
Den avlidnes namn, familjenamn, födelseort, ålder, familjetillstånd, dödsdatum och plats, dödsorsak.

Vidare skall dokumenten innehålla Själarevisionslistor.

Själarevisioner genomfördes (i hela Tsarryssland) under åren 1782, 1795, 1811, 1816, 1826, 1834, 1850 och 1858. Större delen av dokument från godsrevisioner i Vidzeme (lettiska Livland) har bevarats. Mera begränsad är tillgången från Kurzeme (Kurland) och dokumenten från Latgale (Inflaty) har till största delen gått förlorade.

I dokumenten finner man familjens sammansättning, familjemedlemmarnas ålder vid revisionstillfället, social status (husbonde, dräng), tidigare boende, skatte- eller värnplikt. Eventuell flytt sedan föregående revision, varifrån eller vart. Bönderna i Vidzeme har familjenamn från och med 1826 års revision.

Vidare dokument från folkräkningen i Ryssland år 1895

Dokumenten fram till år 1891 är nästan uteslutande på tyska, därefter enbart på ryska.

Dokument senare än år 1905 finns för närvarande i olika andra arkiv och kommer av allt att döma inte att ingå i projekt Raduraksti.

Språket i dokumenten är fram till 1891 genomgående tyska. Sedan fram till 1918 enbart ryska (ibland också med latinsk stavning av personnamn). Undantag är Kurland under 1915 till och med 1917 då det var ockuperat av Tyskland. Under perioden 1918 till 1945 skrevs allt på lettiska.

8. Synpunkter på "Forska på lettiska anor".

Synpunkter med förbättringsförslag och tips mottages tacksamt av webmaster G-gruppen.

Copyright © G-gruppen